Eller rättare sagt, övriga professionella och personliga intressen.
Flyg
Flyg är något vi har haft alldeles för lite av i Motorjournalen, men jag har ändå hunnit med ett roligt gäng provflygningar; Focke-Wulf Stieglitz (SK12), Tiger Moth, P-51 Mustang, YAK-52, SAAB 105 (SK 60), Edge 540, Junkers JU-52 och så förstås det bästa av allt, JAS 39 Gripen.
Genomgång före start i Gripen nummer Bertil 02. Vårt uppdrag kunde genomföras utan begränsningar, det var det som var målet med min G-kraftsträning. Att kunna flyga med i ett normalt flygpass med allt vad det innebär. Peter Lindén instruerar.
När jag kör förbi Linköping och ser Safiren sitta på de stora stativen längs E4:an tillsammans med SK60, Tunnan, Lansen, Draken och Viggen känns det rätt bra att äga en andel i en Safir.
Jag köpte andelen i SE-IRY SAAB 91D Safir (SK50) från 1959 för ett antal år sedan, 2004. Tanken var att jag skulle skola den här maskinen, men elevtillståndet gäller inte längre då motorn är renoverad för mer än 12 år sedan. Certifikatet blir väl av så småningom på något annat sätt. Safiren är baserad i Halmstad sedan 1985 och SE-IRY har en historia som skolplan i det finska flygvapnet som nummer SF14. Många är de svenska och finska stridpiloter som tagit sina första flygande steg i en Safir. Fantastiskt fin roderharmoni, nästan som en jet enligt de som kan, de som har den avundsvärda möjligheten och kunskapen att jämföra. I min bekantskapskrets är det närmast Peter Lindén som jag gjorde min Gripen-flygning tillsammans med och Björn Svedfeldt, tidigare Draken- och Viggenpilot samt ägare av Svedinos Bil & Flygmuseum i Ugglarp. Svedfeldt är för övrigt med i Wapnö Flygklubb (för tidigare försvarsanställda) tvärs över flygfältet i Halmstad där två andra Safirer, en 91B och 91C, är stationerade.
Dyk
Dyker gör jag sedan 1981 och på den tiden fanns det inget PADI utan man fick ett "Nordiskt Sportdykarbevis" utställt från Svenska Sportdykarförbundet. Med begränsad tid till förfogande nuförtiden försöker jag ändå att hinna med lite dykning varje år, främst på västkusten. Det som mest hindrar är mina forna dykar-kompisar och mig själv är svårigheten att harmoniera dykningen med familjelivet, men vi försöker i alla fall att få till några dyk om året.
Skidor
1994 gick jag över från alpin skidåkning till telemark, som jag i och för sig också åker alpint med, men det är en fröjd att åka med lös häl. "Free your heel and your mind will follow" som Svenska Telemarksförbundet hävdar.
Sedan några år tillbaka åker vår kravalljazzorkester HejåhåmedPeter till Telemarksförbundets träningsläger i Fjätervålen i närheten av Idre och spelar lite after-ski jazz med skärande sväng. Hela orkestern är därför, i skiftande färdighet, invigda i telemarksåkandets innersta hemligheter. Förutom normalt spridda telemarksturer under vinterhalvåret hinner några av oss också med några veckor i Chamonix i Frankrike och Engelberg i Schweiz.
Bak
Någonstans i min inre hårddisk när jag en liten vision om ett bageri någon gång. Ett gårdsbageri. Vedugn och hela medivitten. Bakar gör jag ofta till husbehov men är väldigt nyfiken på få lära mig mera om professionell bakning med just vedugn. Tror fascinationen har att göra med renheten, det enkla basala behovet av bröd som mänskligheten har haft genom årtusenden.
Men den där biten med svintidiga morgnar är verkligen den svåra biten. Och för att inte tala om det fula med vetemjöl i dagens näringslära.